/ the dark of the matinée

Har hamnat i något sorts mörker jag inte hittar ut från. Finner inga ord av eftertänksamt värde (finns inga tankar av värde i mörkret) och har spenderat den senaste veckan med att i princip bara stirra (på skärmen/genom fönstret/upp i taket/ut i tomma intet/överallt/ingenstans). Kan inte ens läsa längre (finns ingen fokus i mörkret) för att inte tala om att sova (finns ingen sömn i mörkret) eller bara leva (finns inget liv i mörkret).

Så istället för att slösa tid på att söka efter ord av värde (läs: stirra, se: ovan) kan jag väl få ur mig ett skepp lastat med meningslösa ord och triviala ting.

Men vill inte besudla den här platsen med sådant. Besudlar annan plats. Här. Snart.

/ i change shapes just to hide in this place, but i'm still an annamal

10 anledningar till varför jag vill maskera mig med ett giraffhuvud

1. Ett liv inkognito.

2. Istället för att kontra med det sedvanliga ”Nej, det är du som är kort” till yttrandet ”Gud, vad lång du är” kan jag dra till med – ”Eh ja, jag är ju en giraff? Duh.”

3. Vråla obsceniteter enbart individer diagnostiserade med Tourettes Syndrom kommer undan med.

4. Exceptionell anledning till att inte behöva prata
- Bära t-shirt med trycket ”Du hör ändå inte vad jag säger genom masken. Jag vill inte irritera mina stämband genom att höja rösten hela tiden.”

5. Oåterkalleligt (och äntligen) avslå melodramatiskt romantiska teorin gällande ’Det Är Insidan Som Räknas’
- Vem vill dejta en giraff?

6. Eminent och oföränderlig fasad
- Göra fula miner och himla med ögonen åt folk. Inget behov till att stålsätta en fasad vid ogillande av andras beteenden och yttranden (då bristande engagemang och ork till kritisk diskussion finnes, och/eller vid frånvaro av politiskt korrekta åsikter).
- Sprida osäkerhet genom förnimmelsen av ”kylig reservation” genom folks bristande förmåga att kunna tyda ansiktsuttryck och kroppsspråk.

7. Verkligen kunna säga vad man tycker och tänker face giraff to face utan det ofördelaktiga faktumet att kunna hållas ansvarig för sina ord.

8. Skapa omvälvande löpsedelsrubriker
- KVINNA KLÄDD TILL GIRAFF VRÅLAR OBSCENITETER PÅ STORTORGET I MALMÖ.
Berit, 62, talar ut: ”Mina barnbarn är skärrade för livet.”
Helen, 36, i tårar: ”Min son kan inte titta på Lejonkungen längre.”

9. Erbjuda dyra och exklusiva safariexpeditioner på skånska heder.
- Kan även ha erbjudande om ”the big five”, statistiskt sett så brukar man väl bara se 1/5 bigs ändå. Kan hyra in elefant från cirkus bara för sakens skull. (’Sätt Alltid Kunden i Första Hand’)

10. Sprida rädsla och obehag genom min blotta existens
- Vem finner inte rädsla och obehag av en människa klädd som giraff gåendes på stan?

1 anledning till varför jag inte vill maskera mig med ett giraffhuvud

1. Bristande förmåga till att röka
- Eliminerar därmed även alla positiva anledningar. Fan.

Fotnoterad slutsats inom parentes: Karriär som sinnesrubbad Musse Pigg på Disneyland bör kanske vara något att ha i åtanke.
Fotnoterad slutsats inom parentes nr.2: Är nog maskerad med (osynligt) giraffhuvud 24/7 som det är, ändå.

/ i looked into that empty box and i saw myself.

Den en gång omtumlat omtalade – ur personlig synvinkel: hjälten, idolen, idealet – Grace Metalious, yttrade orden “I looked into that empty bottle and I saw myself.”.

På febril jakt efter en kabel i min låda med elektronik, förfärande rationellt märkt, ja precis, 'ELEKTRONIKLÅDA', fann jag en skatt. Under vindor av sladdar och dammråttor, skrot och krafs, krimskrams och kameror och tobak (?) och möss påträffades jag av min egen glåmiga reflektion i glimmande silver och regnbågsspektrum. “Hmm,” tänkte jag och plockade upp min egen spegelbild, blåste bort dess dammiga yta och betraktade mitt fynd närmre. En skiva. En skiva lite så där töntigt märkt 'BLANDAD PROSA'. “Jaha,” tänkte jag och matade in skivan i datorn.

I denna skatt fann jag trettiosju guldmynt med bifogade timmar av förundrat skratt. I denna skatt fann jag strödda skrifter från en svunnen tid. Ja, i denna skatt lite så där töntigt märkt 'BLANDAD PROSA' fann jag, precis som utlovat: blandad prosa.

I denna skatt fann jag även ett bakslag för teorin om att mitt störda sinne skulle vara något jag utvecklat på senare år: jag är visst född så här.

Jag tänkte här dela med mig av ett av dessa trettiosju guldmynt. Detta guldmynt är aningens stressat och bisarrt, och jag har ingen egentlig aning om vad det handlar om, kanske just därför fann jag det så roande. Guldmyntet är daterat 17/3-99, så för nästan hela elva år sedan satt jag och skrev följande ord:

“Trettiofyra minuter senare stegar hon ut ur lägenheten med likgiltiga kliv, en resväska i var hand, en kallsinnig rynka mellan ögonbrynen men en leende fasad. Fru Arnell, som hon snart skulle träffa i trappen, hade aldrig kunnat tro att hennes granne skulle annat än ut på en långresa med all den packning hon släpade på och det stora leendet hon hälsade med. Hon hade heller aldrig kunnat tro att tre minuter senare då samma granne var långt utom synhåll men hon själv bara ett par trappsteg vidare snart skulle ligga på botten av trappsatsen med en bruten höft på det gråspräckliga marmorgolvet på grund att en ung man kom nerrusande runt trappans hörn där hon just skulle svänga vidare in mot sitt mål. Herr Jones, i sin tur, var ovetande om det faktum, att när han kom jäktandes ner från samma trappa och fann en kvidande Fru Arnell med en ung man bredvid sig och bestämde sig för att stanna och ringa efter en ambulans skulle missa sin förbeställda taxi till flygplatsen, och då han ringde efter en ny skulle få en vars chaufför hade tagit en whisky för mycket på rasten och att de båda snart skulle flyga ut genom rutan på motorvägen. Herr Yamanashi hade nog inte väntat sig, då Herr Jones inte dök upp till sitt businessmöte i Tokyo som planerat och han istället planerade in en vanligt återkommande lunch med Fröken Okinawa, att han efter 25 minuters njutande av både sushi, dessert och opassande slisksmicker skulle upptäcka Fru Yamanashi vid bordet bakom och sig själv på en parkbänk med inget annat än en papperskassförklädd Jack Daniel’s då han förlorade både företaget och förmögenheten i skilsmässan. Företaget, Yamanashi INC, hade då Herrn satt i ledningen planlagt en ansenlig kampanjsumma till en kandiderande politiker för att säkra sin egen sits i tillgång och konkurrenskraft över i fortfarande hemligstämplad typ av varuslag, en konstellation där Herr Jones hade det största fingret - eller någons högerhand - i spelet, men då detta inte blev fallet rodde politikern inte heller segern i land, och landet i sin tur fick en karaktärslös orosstiftare på posten. Ingen tänkte heller på att då Fru Arnell, en höftoperation och x antal veckors rehabilitering senare, skulle finna sin katt död hemma och då hon inte längre hade någon katt att mata även glömde bort att mata sig själv och snart likaså skulle glömmas bort på denna jord. Herr Tudor hade inte den blekaste om att då Fru Arnells dotter, som under de senaste åren inte gjort annat än begravt sig själv i arbete för att komma uppåt i karriären och då även försummat sin relation med sin mor, tog sin första veckas semester på sju år för begravning och sorgearbete, och då han istället befordrade Fröken Sheldon som fyra miljardvärda misslyckade fall därefter orsakande fyra dessvärre lyckade miljardmistande stämningar, skulle sätta firman i konkurs, och då han med områdets sämsta rykte inom sin bransch, en bransch han satt före både familj och lycka, påträffade han sig själv i ett tillstånd där han inte längre hade något värt att leva för och slog slag i detta faktum med ett hagelgevär längs sin sträva tunga. Men litet ont anande var den alkoholiserade taxichaufförens, Herr Mohammeds, familj när han efter ett par dagars försenad ankomst från jobbet ännu inte var hemma, och då de fann inget annat val än att ringa polisen varpå de fann sig själva på ett plan tillbaka mot mellanöstern, där deras landsflykt bestraffades genom utnämning till förste harakirismällare.”

Vid närmare eftertanke tycker jag mig minnas att det handlade om någon sorts lokal butterfly effect.

“För elva år sedan,” tänker ni då, “då satt jag på en bänk i parken och försökte svälja ner härliga häxbrygder bestående av vodka, whiskey, gin och bananlikör med en liten touch av cola genom kväljningar och fick nicokickar trots misslyckade och allt annat än angenäma halsbloss” – ja, förbarma er icke, det gjorde jag med!
-kanske därav även det absurda resultatet av 'BLANDAD PROSA'.

Men i alla fall: “I looked into that empty box and I saw myself.”

/ rest in peace.

"Up home we wear a hat like that to shoot deer in, for Chrissake," he said. "That's a deer shooting hat."

"Like hell it is." I took it off and looked at it. I sort of closed one eye, like I was taking aim at it. "This is a people shooting hat," I said. "I shoot people in this hat."

/ just because everything is different doesn't mean anything has changed.

Det sägs att en kvinna som klipper av sig håret är på väg att förändra sitt liv.

Jag vet inte i vilken grad detta ordspråk kan vara applicerbart på mig. Förutom själva förändringen av klippet i sig verkar jag befinna mig i ett relativt stagnant skede. Men ändå inte. I samma sekund som jag bestämde mig för att ta jullov och stängde ner mitt dokument (Do you want to save the changes to Document X?–Yes No Cancel) kom en ny föreställning flygandes. Ett nytt dokument öppnades upp och under den kommande halvtimmen lyckades jag mata ur mig närmare 7000 ord, ord som fyrdubblades under dagarna därefter. Jag vet inte riktigt hur de kom till, var eller vem de kom från. Orden, formen, skildringen och strukturen var så pass konträr mot det tidigare att det fick mig att begrunda polariteten av mitt sinne. Oavsett hur, vad eller varför gav det en känsla av fräscht, nästintill lyriskt, välbehag. Ja, ord blir till meningar, meningar till sidor och sidor till kapitel, men i övrigt, runtom och utanför min solitära sfär av smattrande tangenter – där står det still. Det är lite som att sitta på en ljudisolerad expressbuss, där världen rusar förbi i ett suddigt surr på utsidan och i konturskarp sans under slowmotion på insidan. Eller vice versa.

En förändring känns fjärran.

Men kanske är den där ändå; omedveten, undermedveten, dold under ytan, väntandes bakom hörnet. Och kanske fick den mig att klippa av mig håret.

/ the year where it all fell apart, the parts fell to place and it all, at last, made nonpareil sense. / II

/ the year where it all fell apart, the parts fell to place and it all, at last, made nonpareil sense.

greetings from the gutter of utopia /post-coup d'état

kommentarer korrumperar, rykten florerar.

denna söndagseftermiddag av gråmelerad grandeur tar jag därför tillfället i akt att rapportera att jag lever och frodas. frodas är väl kanske att ta i med tanke på de förhållandena som jag etablerat mig under. men jag lever. lever och lär. lever och ler.

jag har stationerat mig i en avskärmad sfär bland fulla askfat och tomma kaffekoppar där jag förströr mig med ord och fäktas med meningar. and i'm loving it. varje sekund i denna sfär medför en känsla av välbehag och sinnesro jag nog aldrig förr fått erfara.

hösten är här och med den mörker, kyla och bitande blåst. promenader pulsandes bland rödgula löv och spindelnät i morgonfrost. raggsockar, halsduk och tända ljus. sex sköra plusgrader av fyrstjärnig euforisk melankoli. det värmer ljuvt i hjärtat.

We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars.

two years - 1983 posts later/ adjö/ adieu/ farewell/

officiellt out of here/ i sinom tid kommer ni höra från mig i annan form från annat forum/ and I heard, as it were, the noise of thunder. one of the four beasts saying, 'come and see'. and I saw, and behold a white horse. and I heard a voice in the midst of the four beasts. and I looked, and behold a pale horse, and his name that sat on him was Death, and hell followed with him/

galsquad AA1-5 awaiting permission to kill off generation:skirt n' leggings,how copy?/affirmative,permission granted/galsquad AA1-5, we're oscar mike/

galsquad AA1-5 in position/ target at 0.1 kliks two o'clock/ boom boom/ bang bang/ bye bye

befinner ni er i malmö ikväll och missar yann tiersen så behöver ni inte komma tillbaka hit.

21:00, folkets park, amiralen - Salem al fakir får klara sig utan oss i år.

Klicka även här, här, och här.

/.../ when you played with dolls i played with fire/ while you sang a song i burned a tire/ when you did as you were told i followed my desire/

and in that clamorous roar of anguished rage, there was a veiled whisper of infatuated desire, beckoning; come hither, come hither

/.../had a lot of things to say/had a lot of points to make/had a lot of something anything/have a lot of something anything else/

jag tänkte bara informera om att jag inte kommer kunna uppdatera bloggen lika frekvent numera. jag har någonting jag måste göra. nej, måste är helt fel ord, jag har någonting jag vill göra. detta någonting kommer vara både tidskonsumerande och fokuskrävande; bloggandet kommer förmodligen agera hindrande för detta om jag känner att det är något som måste göras. ärligt talat så har det gjort precis det på senaste tiden: känts mer som ett måste & borde istället för... ja, vad nu än blogg ska kännas som. jag har inte saknat den det minsta sedan jag hade tillgång till den senast för tio-tolv dagar sen, det har snarare känts som en befrielse att ha en anledning att inte behöva uppdatera den. om jag ska vara ännu ärligare så kan jag säga att jag faktiskt inte saknat någonting annat heller för den delen, möjligtvis kranvatten utan eftersmak av klor.

sorry, sidetracked.

life goes on, men det här är inte slutet på en era och det är inte slutet på absolut anna; det jag vill säga här är inte att jag lägger ner bloggen utan att jag helt enkelt inte kommer kunna uppdatera lika ofta som jag brukar - well, alright - brukade.

thats all folks.

/one plus one equals two /one minus one equals none /

/one out of two /two out of one /one and all /all in one /one and another /one or the other /one after another /one another /there are always two sides to one story /say one thing, do another /think one thing, say another /turn the other cheek /two's company, three's a crowd /dubious /put two and two together /that makes two of us /double standard /two can play that game /i know two of that /in two twos /deuce /one plus one minus one equals one /one plus one equals two /one minus one equals none /

"deux express, s'il vous plaît."

paus för espresso varannan timme. mer espresso & vin än matintag. precis som det bör vara.

"avez-vous un... uhm... ouvrir *skruv skruv, ih ih*... du vin?"

mellan kvällsdusch & utgång var kväll: balkongmys med r¨odvin & cigg. samt ett par smuttar pastis. & span på killen i lägenheten mittemot, såklart.

shakespeare & co/hemingway/fitzgerald/pound/antheil/ray/joyce

om det finns en himmel på denna jord så är shakespeare & co utan tvekan min definition och synonym till guds boning, paradiset, de saligas hemvist, himmelriket, Eden och lustgården. aldrig förr har jag sett så många böcker samlade på ett så pittoreskt och idylliskt sätt. från golv till tak, på golv, i tak. rum efter rum, vrå till vrå, källare till vind. böcker upp, ner och överallt. soffor, sängar, fåtöljer, katter. h e a v e n.

"eh, non, madame!"

jag har shoppat så kolossalt mycket second hand & vintage. sprang även på agyness deyn under en av dessa shoppingturer, så man kan ju lugnt säga att vi vintageshoppade på rätt ställe. klänningen ovan är en av mina favoritfynd. det verkade även andra tycka då någon gick fram och började dra i den när den låg framme vid kassan och jag höll på att betala för den. eh, non, madame! förutom la robe har jag bland annat fyndat ett tiotal stickade jumpers à la 70tal, tre kråsblusar, fyra hattar, byxor, kavaj, etcetera etcetera. ah.

notera även jo's (som tar en powernap) välomplåstrade fötter. fy farao vilka skoskav vi ligger inne med, framförallt på trampdynorna. uh.

kärlek dag och natt/kärlek dag till natt/kärlek var dag, var natt

jag är en sucker for graffiti/klotter/väggmålningar även i paris.